Suck...
Inte bara hästen som har lyckats igen. Hade honom i grimskaft när jag borstade för att slippa lyssna när han håller på med kedjorna. Höll grimskaftet lite dåligt när han tog ett steg framåt och kände hur höger lillfinger drogs ur led. Jag drog tillbaka det direkt igen, men ont som sjutton gör det ändå! varvör måste jag ha så lätt att få saker ur led!? Aja, efter en natts sömn så brukar det ju kännas bättre.
Sådan matte sådan häst. Vi leder när det kommer till konstiga skador!
Får för övrigt se om jag orkar lägga upp en bild på senaste nagelmålningen imorgon.
För pigg pålle
Igår bestämde sig Guling för att kasta av mig, så idag är jag lagom mörbultad och har träningsvärk. Suck. Blir till att baka tårta och ta med till stallet imorgon.
Hypermobilitet
Snubblade precis in på hypermobilitet iFokus via ett annat forum där. Hade aldrig hört talas om det innan, men när jag läste där blev det verkligen "Aha, det är så det är!" Hypermobilitet är nämligen överrörliga leder och det har jag. Jag har under många år haft ont och problem av detta. Framförallt när det är kallt ute.
Det jag nu läser är att förutom dessa problem så är det vanligt med torr hud, exsem och dålig mage. Nog har jag dessa problem alltid, men jag har aldrig tidigare tänkt på att det skulle finnas något samband mellan dem. Jag är alltså inte ensam om att ha kliande exsem, knakande rygg, stukade handleder och ligga på golvet med krampande mage. Inte är jag ensam om det i min familj heller. Vi är flera med dålig mage, torr hud och överrörliga leder. Min syster och mor har dessutom skolios (sne ryggrad) vilket jag som tur är har sluppit.
Inte för att jag tror mig få någon hjälp för detta eller planerar på att få en mer exakt diagnos i framtiden, men det är alltid bra att känna till dessa saker. Dessutom så käns det skönt att veta att man kan få tips någonstans ifrån när problemen gör sig påminda.
MAT!
För första gången på 36 timmar får jag nu i mig fast föda. Innan har jag bara ätit en skål med yoghurt, lite glass och ett glas blåbärssoppa. Nu äter jag en macka! Äntligen. Det gör ont i halsen, men inte mer än jag står ut med.
Aldrig mer!
Aldrig att jag skulle göra en till gastroskopi. Det var det obehagligaste jag har varit med om! Jag spydde under hela gastroskopin och ögonen rann. Så nu har jag svullna ögon, skitont i halsen utslag i ansiktet från magsaften. Tveksamt att jag kommer att kunna ät någon fast föda idag. Jag har ätit glass för att få ner svullnaden och missbrukar nu halstabletter. Min hals käns som en kombination av magsjuka och halsfluss. Huu! Tänker inte gå utan för dörren någonting mer idag.
Snart
Om snart två timmar så är det dags för gastroskpin. Skönt att äntligen få det gjort, men jag måste erkänna att jag är lite nervös. Tanken på att få en slang nedkörd i tarmarna... Hu.
Hungrig är jag också. Man får inte äta eller dricka sex timmar innan och eftersom att jag inte gick upp fyra i natt och åt så är det cirka tolv timmar sedan jag åt och längre blir det. Jag ska ta med en macka att äta i bilen efter gastroskopin.
Tid till gastroskopi!
Jag har äntligen fått tid till gastroskopi! På torsdag fanns det en avbokad tid och den får jag!
Rubrik...
Var hos kiropraktorn igår och det är verkligen skönt att slippa ha ont! Hade rejält med låsningar (troligen sedan min operation) så det var inte konstigt att jag hade ont. Nu är jag äntligen fullt rörlig och huvudvärskfri. Så nu är det bara febern som ska försvinna... Hehe
To live in a nightmare, unable to wake up
Var åter hos läkaren, då jag efter snart två månader fortfarande inte är frisk. Fick inget läkarintyg. Jag hade nämnligen "bara" 36,7 när de tempade mig. "Det är notmalt att ha en hög temperatur på eftermiddagarna". Jag har aldrg haft en förhöjd temperatur på eftermiddagarna under hela mitt liv! Jag har mellan 35 och 36 grader på morgonen och sedan ligger den oförändrat på 36,2 grader när jag är frisk. Det spelar ingen roll att hon hittade svullna lymfkörtlar, eftersom att jag hade för låg temperatur.
"Om du får feber igen så kan du komma tillbaka då"
"Ja när jag åker hem och diskar så kommer jag ligga på 37 grader igen"
"Det enda jag kan göra nu är att koppla in försäkringskassan så att de kan hitta ett enklare jobb som du karar av"
Jojo. För det första, vem vill anställa någon som är sjuk, när det inte ens finns jobb åt de friska!? För det andra. Jag vill tillbaka till det jobb jag har och min chef vill ha mig tillbaka. Varför inte hjälpa mig istället?
Nu hoppas jag bara på att få komma till gastroskopin snart och att den visar på glutenintolerans. Om inte så vet jag inte vad jag ska göra. Vem vill vara sjuk hela livet?
Förutom jobb så har jag annat att sköta och ett liv att leva. Jag har hästar som behöver tränas och jag vill rida. Jag har en hund att ta hand om. Det finns så mycket jag vill göra, men inte kan. Efter min operation trodde jag att jag skulle kunna göra allt det igen, men våra läkare är inte tillräckligt kompetenta.
För övrigt så har min temperatur gått upp till 37,2 nu utan att jag har diskat. Feber till och med enligt läkaren, men jag kan ju inte direkt åka tillbaka nu och kräva omtempning.
Vad ska man göra när de som är menade att hjälpa en vägrar att ens ta en på allvar?
En bra läkare
Har nu varit hos min oridnarie läkare. Känns så skönt att träffa en vettig läkare som tror på en! Hon erkänner att jag har feber och säger att det uppenbarligen är något fel på mig. Hon gör sitt bästa för att utreda mig. Vid undersökning hittade hon dessutom en knöl som visar att jag har en infektion i kroppen. Berättade att jag tidigare varit hos en läkare som trodde att jag hade psykiska problem eller tar droger. Hon kollade upp vem det var och skrattade. Hon kan nämligen inte tänka sig att jag går på droger och inte har jag några psykiska problem heller. Vad glad man blir när någon tar en på allvar!
Fick ett två veckors sjukintyg och så fick jag lämna urin och blodprov. Ska nästa vecka gå på drop in röngen på sjukhuset, för att röntga lungorna. Inte för att hon tror att det är problemet, men för att vara säker. Bättre att kolla för mycket än för lite! Sedan ska jag få tid för en gastroskopi, för att se om jag, som både hon och jag misstänker är glutenintolerant. Då går man in med slang via munnen, ner till tunntarmen och skär loss en liten bit för att ta prov på. Läskigt, men jag vill ju veta.
Nej jag är inte psykiskt störd!
Jag blir förbannad! Jag är trött på att bli idiotförklarad av inkompetena läkare nu! Idag var jag på vårcentralen för att få ett läkarintyg. Resultatet? En veckas sjukskrivning för "Trötthet och sjukdomskänsla"! Så här gick det hos läkaren:
Läkaren kollar i sin handbok. "Nej du har ju inte feber. 38 är feber"
Jag "Jag vet att ni anser det. Men om någon med 37 i normaltemperatur har 38 då har den personen feber. Men när någon på 36 har 38 så mår man skitdåligt!" Inget svar från läkaren.
"Trivs du på ditt jobb?"
"Ja, det är både mitt jobb och hobby."
"Har du några problem i livet annars?"
"Nej."
Läkaren bläddrar åter i sin bok. "Eftersom att de har tagit en massa prover som inte visat någoting så låter du som någonting psykiskt. Tar du droger?"
"Nej. Jag tar inga droger och jag rör ordentligt på mig. Rider, tar promenader o.s.v."
Resten av det besöket gick i liknande stil och jag fick en veckas intyg fick jag för någonting som låter som inbillningssjuka...
Jag är trött på att bli idiotförklarad av läkare! De har ingen kompetens och klarar inte av simpelt logiskt tänkande. Alla människor är inte stöpta direkt ur en läkarbok. Alla är olika! Jag önskar att jag inte var född så här. Jag önskar att jag kunde få 38 graders feber. För då skulle jag bli tagen på allvar, men jag är inte sådan. Jag blir skitdålig vid 37 grader!
Jag vet folk som går och ljuger om sin temperatur för att bli tagna på allvar. 37 grader blir 38 hos läkaren och då får de hjälp. Jag som är ärlig anses bara ha psykiska problem. Så är det hemligheten? Ljuga för att få den hjälp man har rätt till?
Som tur är så kommer min andra läkare tillbaka den sjunde och ska då ta ett glutenprov på mig. En enda läkare av hur många som tar en på allvar. Resten av läkarsverige då? Dags att skola om sig och öppna ögonen?
A happy surprise
Igår var jag hos läkaren. Jag blev förvånad! Hon vill hjälpa mig! Jag fick ta blodprov för att se om imunförsvaret är försvagat, reumatism och av någon anledning laktosintolerans. Jag vet ju redan att jag är laktosintolerant... Hur som helst så skulle hon ringa om proven visade någonting, så skulle vi gå vidare därifrån. Om dem inte visade någonting så kan det vara ett riktigt segt virus (går tydligen sådana nu) och jag bör bli frisk igen. Om jag blir sjuk igen så ska jag komma tillbaka då så att hon kan kolla mig när jag är riktigt sjuk.
Det finns bra läkare!
Mina knän...
Min feber börjar gå ner nu, även om jag inte är bra än. Men imorse vaknade jag upp och hade skitont i knäna. När jag gick i trappan kom jag knappt upp och ner. Så här ont har jag inte haft sedan jag försökte springträna för tre år sedan... Det går inte över! Jag har linimentat dem och det brände som sjutton, men trots det så hugger det till i knäna när jag rör benen för mycket när jag går och det känns som om jag ska ramla omkull... Jag hoppas det går över snart!
All I want is some help
Ringde imorse till vårdcentralen. Mina provsvar hade kommit, men de visade dessvärre ingenting konstigt. Eftersom att jag fortfarande är dålig fick jag tid till en annan läkare på torsdag. Får se om den läkaren erkänner att jag faktiskt är sjuk...
Jag önskar verkligen att jag var skapt efter en läkarbok och fick 38 graders feber. För då hade jag fått hjälp. Men jag är inte skapt så utan blir lika sjuk som en "vanlig" människa, men får ingen hjälp.
Känner mig död
Efter två veckor är jag fortfarande sjuk... Trott att jag varit bra när febern gått ner någon timme, men så är det inte. Jag har för första gången i mitt liv haft 37 graders feber två veckor i sträck och tro mig, det sliter på kroppen! Jag kännner mig helt död och svag. Dessutom så börjar jag tappa muskler...Hoppas, hoppas, hoppas att provsvaren visar någonting så att jag får hjälp!
För övrigt så kan jag inte påstå att jag gillar nya blogg.se... Men man kanske vänjer sig...
Tsubasa ga hosi
Äntligen feberfri! Så imorgon blir det jobb igen. Spännande att se hur länge jag är frisk den här gången...
En läkare totalt utan kompetens!
Efter att ha varit sjuk i över en vecka igen, så ringde jag till vårdcentralen och fick en tid två timmar senare. Så här gick det besöket...
Jag försöker förklara för läkaren att jag har en normaltemperatur på 36,2 grader och har haft 37 graders feber i en vecka + större delen av det senaste halvåret. Efter att länge ha försökt förklara detta för läkaren som varken kunde prata eller förstå svenska särskillt bra, så säger hon "37 grader är inte feber". "
Men jag har ju en normaltemperatur på 36,2! Inte 37 grader. Jag blir skitdålig! Ingen på min mors sida får mer än 37 graders feber någonsin!" Då svarar läkare nedlåtande att de aldrig har varit sjuka. Ursäkta mig, men vem går ett liv utan att vara sjuk? Försökte förklara, men hon var bara dryg och nedlåtande. Hon frågade hur jag känner mig vid 37 grader.
"Som man gör när man har feber. Växlar mellan att svetta och frysa. Trött, orkeslös och kan inte göra någonting." Av detta kom hon fram till att man behövde ta reda på varför jag svettades. För sjuk var jag ju inte.
Efter det frågade hon om någon i min familj har någon psykisk sjukdom!? Är dina föräldrar och syskon sjuka eller har de någon psykisk sjukdom.
Jag blev i alla fall skickad till labbet för att ta prover. För att ta reda på varför jag svettas trots att jag är "frisk".
Det sista hon sa var "om du har ont kan du ta alvedon och ipren."
"Det hjälper inte."
"Det hjälper inte? Jaha" Sedan gick hon
Urinprov och tre blod med rör tog dem. Så någonting bör dem ju testa. Hoppas att det visar någonting så att jag kan få hjälp.
Nu undrar jag hur läkarna tänker. En person med 37 grader har feber när temperaturen höjts en grad, men någon med lägre temperatur har inte feber när dem ligger en grad över sin temperatur!? Till och med jag som inte är läkare ser att det påståendet inte håller.
För övrigt så håller jag fast vid det jag levt efter förut. Jag uppsöker inte läkare annat än när jag rullas in på akuten. Men jag kan ju heller inte jobba i det här tillståndet... Så vad gör man när man inte får hjälp, utan möts av en överlägsen, dryg och nedlåtande läkare?
Jag försöker förklara för läkaren att jag har en normaltemperatur på 36,2 grader och har haft 37 graders feber i en vecka + större delen av det senaste halvåret. Efter att länge ha försökt förklara detta för läkaren som varken kunde prata eller förstå svenska särskillt bra, så säger hon "37 grader är inte feber". "
Men jag har ju en normaltemperatur på 36,2! Inte 37 grader. Jag blir skitdålig! Ingen på min mors sida får mer än 37 graders feber någonsin!" Då svarar läkare nedlåtande att de aldrig har varit sjuka. Ursäkta mig, men vem går ett liv utan att vara sjuk? Försökte förklara, men hon var bara dryg och nedlåtande. Hon frågade hur jag känner mig vid 37 grader.
"Som man gör när man har feber. Växlar mellan att svetta och frysa. Trött, orkeslös och kan inte göra någonting." Av detta kom hon fram till att man behövde ta reda på varför jag svettades. För sjuk var jag ju inte.
Efter det frågade hon om någon i min familj har någon psykisk sjukdom!? Är dina föräldrar och syskon sjuka eller har de någon psykisk sjukdom.
Jag blev i alla fall skickad till labbet för att ta prover. För att ta reda på varför jag svettas trots att jag är "frisk".
Det sista hon sa var "om du har ont kan du ta alvedon och ipren."
"Det hjälper inte."
"Det hjälper inte? Jaha" Sedan gick hon
Urinprov och tre blod med rör tog dem. Så någonting bör dem ju testa. Hoppas att det visar någonting så att jag kan få hjälp.
Nu undrar jag hur läkarna tänker. En person med 37 grader har feber när temperaturen höjts en grad, men någon med lägre temperatur har inte feber när dem ligger en grad över sin temperatur!? Till och med jag som inte är läkare ser att det påståendet inte håller.
För övrigt så håller jag fast vid det jag levt efter förut. Jag uppsöker inte läkare annat än när jag rullas in på akuten. Men jag kan ju heller inte jobba i det här tillståndet... Så vad gör man när man inte får hjälp, utan möts av en överlägsen, dryg och nedlåtande läkare?
Sometimes, I feel like a ghost of my self
Fredag och jag är sedan måndag återigen sjuk... Jobbade två och en halv dag tills jag knappt orkade röra mig av febern.
I wish that I could turn the time back in my body
To the time before it was destroyed
Before my health went straight to hell
To the time when my legs worked
To the time when I could run
I wish that I could turn the time back in my body
To the time before it was destroyed
Before my health went straight to hell
To the time when my legs worked
To the time when I could run
What happened to me?
Så gick det med mina planerade inlägg. Tidsbrist, magsjuka, tidsbrist och sedan har jag varit trött och sjuk igen. Jag har haft feber över 2,5 månader i år... Vad är det för fel på mig?
Finally!
Idag har jag varit i Nyköping och träffat läkaren. Han tyckte min arm har läkt bra efter operationen, men att jag får räkna med att det tar ca ett år innan jag har full styrka i armen igen. Från och med torsdag kommer jag att jobba 25% i två veckor för att sedan gå över till 50% en månad, innan jag börjar jobba heltid igen. Han trodde inte att det skulle vara några som helst problem för mig att kunna arbeta normalt igen i framtiden.
Jag fick även träffa en sjukgymnast där som gav mig ett träninsschema. De tyckte inte att den sjukgymnast jag träffat här gjort ett bra jobb och det kan jag hålla med om.
Läkaren tyckte inte att jag behövde åka till Nyköping igen för att träffa honom, men han ville ha en telefontid med mig om några månader för att se hur det har gått. Anledningen till detta är att min skada och operation är så speciell och ovanlig. Hehe. Läkaren såg väldigt entusiastisk ut när han sa detta och frågade om han fick följa upp det. Självklart går det bra för mig.
Jag fick även träffa en sjukgymnast där som gav mig ett träninsschema. De tyckte inte att den sjukgymnast jag träffat här gjort ett bra jobb och det kan jag hålla med om.
Läkaren tyckte inte att jag behövde åka till Nyköping igen för att träffa honom, men han ville ha en telefontid med mig om några månader för att se hur det har gått. Anledningen till detta är att min skada och operation är så speciell och ovanlig. Hehe. Läkaren såg väldigt entusiastisk ut när han sa detta och frågade om han fick följa upp det. Självklart går det bra för mig.
