Vildsvinsjakt...
Min hund har då gett sig sjuttsingen på att hon ska försöka ge mig en hjärtattack! Hon har legat och varit sympatisjuk med min far idag. Alltså sovit och inte velat gå ut. När jag kom så blev hon som vanligt överlycklig och livet kunde inte blir bättre än att få gå ut med matte. Ingen konstigt så långt. När vi gick förbi ett slånbärssnår så nosade hon vid kanten. Ut kommer ett vildsvin som hon självklart ska jaga! Vildvsvinet springer och en panikslagen matte som tänker att nu bli hunden uppäten, står och vrålar som en tok. Som tur är så har jag tränat henne väl så hon vände när hon hörde mig och vildsvinet sprang vidare. Tur att det sprang istället för att attackera! Tror att det var en sugga så det var ju tur att hon inte hade kultingar...
Gammal bild på min orädda tant.
Det här är andra gången hon jagar vildsvin! Första gången så var det en gigantisk galt. Den gången jagade hon det mot oss och det sprang förbi oss ca en decimeter framför våra ben. (Tog mig flera år att komma på att det hade kunnat springa in i oss. Allt jag tänkte på var ju så klart Spinkis...) Efter det låter jag inte henne springa in själv bland buskar och träd, men inte hade jag förväntat mig att det mitt på dagen skulle finnas ett vid vägkanten.
Grävlingar och vildsvin. Hon vet verkligen hur man skrämmer sin matte.
Kommentarer
Trackback
