Tatsu

Många kallar mig modig, för att jag inte är rädd för att vara ensam ute på natten, för att jag inte är rädd för mörker, för att jag inte är höjdrädd o.s.v. Jag själv tycker inte att det gör mig modig. Jag känner mig modig när jag låter sjuksköterskan sticka en nål i mig, när jag sitter bland alkoholpåverkade människor gång på gång fast jag är livrädd. För jag tänker inte leva med mina fobier. Jag utmanar de gång på gång tills jag en dag har vunnit mot dem. En efter en.



Sant mod är inte att våga göra en massa saker, utan att göra det du inte vågar. Du är modigare om du ställer dig halvägs upp på en stege trots att du inte vågar, än om du vågar klättra hela vägen upp. Hur kan man kalla sig modig om man gör någonting som man inte tycker är det minsta läskigt?
Idag anses vissa saker vara mer modiga att göra än andra, bara av anledningen att dessa är vanligare att känna skräck inför. Varför skulle det egentligen vara modigare att gå in ett mörkt rum än att hålla i en spindel? För att du kan bli våldtagen, påhoppad och mördad? Sanolikheten för detta i en väns hem är antagligen inte större än att spindeln äter upp dig. Så säg mig nu, vem bestämmer egentligen vad som är farligt, läskigt och modigt?

Om du gör det du tycker är mest läskigt, så tycker i alla fall jag att du är modig!