Tatsu

Löshår och värmestyling. Visst låter det modernt? Men faktum är att det här inte var ovanligt på den viktorianska tiden.

 

När man ser bilder från den tiden på långt, tjockt och vackert hår så är det lätt att tro att det var så allas hår såg ut, men verkligheten var annorlunda. På den tiden hade inte var och varannan människa en kamera och tog dagliga selfies. Fotografier var någonting allvarligare och ovanligare. Självklart så ville fotografer ta tilltalande bilder och därför var det de damer med fantastiskt hår som fick ställa upp. Innan fotograferingen så har de säkerligen borstat och snuggat till håret lite extra.

 

Fatum är att precis som idag så hade folk på den tiden olika håranlag. Vissa hade tjock och långt hår, andra kortare och tunnare. Vissa hade även ett slitet hår från värmestyling, tvål, och allmänt slitage.

 

När man ser bilder på viktorianska frisyrer så tror man lätt att alla hade mängder utav hår på huvudet, men faktum är att även många utav de damer som hade långt och tjockt hår använde löshår i sina frisyrer. Idag brukar man köpa fejkhår eller importerat (oftast kinesikst) hår med vax, tejp, clips eller liknande och sedan sitter det där. På den tiden kom löshåret oftast från ens egen hårborste och fästes inte i håret utan rullade t ex ihop till "hair rats" som petades in och gömdes i knutar och andra puffiga frisyrer.

 

Det fanns hårvänliga metoder för lockar, som t ex rag curls, men framförallt fina damer hade en tjänare som lockade med en locktång. På den tiden fanns det självklart inte eldrivna locktänger med en föbestämt eller reglerbar temperatur. Istället hettade man upp locktången i en brasa eller glödande kol. För att testa temperaturen så brukade man använda en bit papper och se så att den inte blev bränd. Men det hände att  locktängerna var för varma ibland och att man råkade bränna bort hela hårslingor.