Mina fåglar
Jag kallar dem det och tycker att de är tama när några t o m vågar äta när jag sitter bredvid, men i verkligheten så är det nog jag som är en väluppfostrad tjänare...
En utav årets ungar skriker på föräldrarna för att bli matad.
När ingen lyssnar så får man äta själv. (Känns väl redan ganska lyxigt att bli serverad solrosfrön?)
De är riktigt bortskämda! När de ser mig genom fönstret så skriker de på mig att de är hungriga. I vintras lärde sig en utav blåmesarna att sätta sig på fönsterbrädan och knacka på rutan. Tyvärr så verkar den blåmesen inte finnas kvar...
Min fastighetsvärd bryr sig inte om någonting och det finns ingen regel mot att mata fåglar. Får mina granna kedjeröka, fimpa och kasta skräp överallt så får jag mata fåglar!
Dessutom så kan jag säga att jag inte har mer bajs på balkongen än jag hade innan, trots att jag har flertalet fåglar av flera arter som är här dagligen.
Kommentarer
Trackback
