10 år hårsparande!

 
2007 hade jag ett sidecut och bestämde mig för att spara ut håret till låren. Så jag tog en sax och kapade av allt för att få en jämn längd, men sparade lugg för att jag inte ville ha snagg. Luggen rök snart också, för jag avskyr att ha lugg.
 
 
På den här tiden använde jag en riktigt slö sax till håret... Aja baja!
 
 
Fråga mig inte varför, men jag fick för mig att bleka håret. Ovan är den obligatoriska morotsfasen för den som bleker ur lager utav svart hårfärg.
 
 
Det blev blont till slut.
 
 
Självklart så saknade jag snart att ha svart hår.
 
 
Och så bestämde jag mig för att en sista gång i livet bleka det, för att sedan färga det rött, innan jag en gång för alla skulle behålla det svart. Så ytterligare en morotsfas.
 
 
På den här tiden så använde jag fortfarande en slö sax till håret och värmestylade det då och då (eller ja, Penna fick värmestyla det då och då). Därför fick jag klippa bort längd, nästan i samma takt som det växte.
 
 
Jag trivdes med rött hår, men vilket jobb att underhålla det!
 
 
Jag tröttnade på att underhålla det röda efter en deskutantvätt, inför operation 2011 och bestämde mig för att spara ut och klippa bort det färgade och skadade håret.
 
 
Sista gången mitt hår såg schampo och i princip allt rött var borttvättat.
 
 
Efter ett år med balsammetoden hade mitt hår bytt färg och det mesta utav det blekta håret var nu bortklippt. Det borde vara någonstanns här som jag även skaffade en riktig sax.
 
 
Jag beslutade mig för att aldrig mer använda kemisk hårfärg och färgade det med henna en period, innan jag började med indigo för att återgå till svart. Jag trivdes med färgen, men svart kommer alltid att vara min favorit.
 
 
Processen att få det svart.
 
 
Eftersom att allt "icket hårvänligt" blivit portat så börjar det äntligen bli längre i en snabbare fart.
 
Ojämn "hemline" p.g.a lockar från min fläta.
 
Numera så har jag inte använt schampo på över fyra år och tänker färga det svart tills dess att det en dag blir grått.
 
Mitt nya mål är att låta det bli så långt det går. Jag hoppas på minst knälängd och känner mig som mest bekväm med ankellängd.
 
Tänk om jag hade varit lika snäll mot håret under alla år som jag är nu! Vad långt det hade varit då! Å andra sidan, så har jag haft roligt med olika färger och frisyrer.
 
Spännande att se vart jag är om ytterligare tio år!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0