Vila i frid nu

Igår var det en vänlig moppedist som körde förbi på asfaltsvägen vid min far. Han såg där en död katt i diket och knackade på hos min fars granne och frågade om hon visste vems katt det var. Hon hämtade honom och det var våran Jansson. Någon hade kört på honom och låtit honom ligga i diket. Tack vare den här moppedisten fick vi veta det innan något rovdjur han ta honom. Nu ska han vara begraven på tomten hos min far.
 
Våran älskade katt. Det är tomt utan honom nu...
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0