Tatsu

Det finns några saker som jag stör mig på. En av dessa är utrycket "komma ut ur garderoben" och att folk antar att alla är straighta. Jag antar att folk är bi tills dess att dem sagt någonting annat. Varför ska det vara en så stor grej med homo och bisexuallitet? Man är den man är och gillar det man gillar. För övrigt, ska man göra en stor grej av det och springa runt och upplysa allt och alla om det? Då gör vi väl det nu då!

Jag är bisexuell.

Så svårt var det... Detta är ingenting jag velat ta upp tidigare av anledningen att många får för sig att man är intresserad av dem. Att intressera mig på det sättet för någon av de vänner jag har nu skulle kännas som att ha ett sådant intresse för ett syskon. Helt otänkbart och äckligt för min del alltså! Så ni behöver inte oroa er folk. Jag kommer inte att hoppa på och våldta er.

Fast jag blir nog lite förvånad om ingen har insett eller åtminstonne undrat över detta innan. Med tanke på mitt nästintill "ohälsosamma" intresse för crossdressers. Haha.

Hur länge har jag vetat detta undrar nu alla som tagit sig så här långt ner i texten. Svaret är, sedan jag vid tretton års ålder kom på att jag har en sexuell läggning över huvud taget.

Nästa sak ni undrar över är hur jag ska berätta detta för min familj. Svaret är att jag inte tänker göra det. Ni som tycker att detta är fegt av mig känner inte min familj. Jag behåller hellre kontakten med dem än börjar disskutera mina intressen. Faktum är att min familj vet ytterst lite om mig och så vill jag ha det. men visst, en dag kanske dem får veta det på något sätt ändå. Skulle jag mot förmodan träffa en flickvän så blir jag väl så illa tvungen att berätta detta.

Tja där har ni det. Jag är inte straight. Jag är bisexuell och står för detta. Och om nu någon skulle bli llivrädd för detta och dumpa mig som vän för det. Tja då är det inte en vän värd att ha. Men jag tvivlar starkt på att någon av mina vänner bryr sig särskillt mycket om detta. Eller har jag fel?