Tatsu

Idag ska Veloz och Venganza kvala.
Skönt, då har man något annat att tänka på.
Allt är verkligen en mardröm just nu!
Har kollat på film, kollat på film igen och igen för att slippa tänka.
Slippas minnas...
Otroligt nog så är nätterna trots allt inte värre än vanligt.
Visst jag drömmer om olyckan och vaknar inte av drömmarna.
Men så har jag ju levt i flera år nu.
Så på nätterna är det bara nya mardrömmar och inget annat.
Men dagarna...


Jag vill bara vakna och upptäcka att allt är en mardröm.
Men jag är vaken och mardrömmen fortsätter ändå...

Men jag har en ny bil nu.
Vi köpte den igår och jag körde själv hem den.
Det gick bra men var lite skakigt...
När vi åkte hem såg vi att de drog upp den andra bilen ur diket.
Pappa hemtade hem vår bil redan samma kväll...

Vill bara att tiden ska gå.
Att utredningen och försäkringsfrågot ska bli klara.
Så att jag kan gå vidare igen.
Man glömmer ju aldrig.
Men minnena blir lättare att bära med tiden.
Man kan leva igen.
Det enda jag kan göra nu är att försöka tänka på annat och låta tiden gå.
Jag vet att jag inte hade kunnat göra något anorlunda.
Jag vet det!
Men ändå...
Ändå så käns det svårt...
Minnena försvinner inte bara för att man vet att man inte gjort något fel.

Låt tiden gå.
Snabbt nu!
Låt mig gå vidare nu.
Snälla inget krångel nu!
Låt det gå snabbt!
För jag orkar inte med mer nu.
Ingen mer otur nu!
Snälla!
Först armen och så händer detta inte ens ett halvår senare...
Varför?